helaute.

Jag fattar seriöst inte att Nadja orkar med mig. Jag orkar ju knappt med mig själv. Varje dag så är det alltid någonting som inte blir som det ska. För det mesta blir det fel när jag pratar. Jag pratar ju liksom alltid före jag tänker och det får också konsekvenser. Som idag..
Jag och Nadja står och väntar på tunnelbanan och som de flesta vet så har ju alla vagnar namn. Så stannar en vagn precis framför oss.
Jag- Åååhh....toasten.....kan man verkligen heta det?
Nadja- suck....DET STÅR TORSTEN!!
Jag- jaha

Nadja säger att hon ska hinna uppfostra mig innan jag går ut gymnasiet. Tydligen är jag för dryg.
Vi får väl se hur det går med den saken.

Om man kanske skulle gå och ta en powernap. Det låter ju faktiskt mycket lockande.
/Sandra